Känslan av ett första möte
Jag träffar varje dag många olika individer med olika personligheter, kulturer, religioner, kunskap och framförallt: känslor.
Känslor som jag inte vet någonting om vid vårt första möte. I samma ögonblick som vi inleder ett samtal med någon skapar vi oss – vare sig vi vill eller inte – en mängd förutfattade meningar. Alla baserade på personliga referenser, tidigare erfarenheter och kanske rena fördomar. Och vad lätt det är att hamna där – vi alla gör det!
Ett aktivt val
Ju mer jag har funderat på det desto mer ser jag det som ett aktivt val i varje situation: Ska jag på döma på förhand eller ge ett bemötande utan att vara kritisk? Just detta möte är faktiskt avgörande för hur både du och jag själv går vidare med våra känslor. Det här kan vara början på någonting som på sikt kommer att bli en relation.
Jag väljer att inte döma. Inte för att jag måste, utan för att jag vill. Jag vill kunna ge den jag träffar en känsla av att vårt möte faktiskt gjorde dagen lite bättre. Att jag fick dig att känna dig betydelsefull just där och då.
Vi uppfattar varandra på så många olika sätt och har så lätt att ”tycka” innan vi vet fakta. Att känna av en annan människa är en verkligen en balansgång, men som med så mycket annat så ger övning färdighet. Har vi tur ses vi fler gånger. Pratar om vädret (såklart!) och utbyter kanske på olika sätt kunskap om våra eventuella olika kulturer och bakgrund. Allt med inslag av våra känslor. Vad känner vi för vädret? Politik? Framtiden? Förmodligen har vi mer gemensamt än vad vi först trodde.
Kom närmare de som redan är nära
Nu har jag skrivit om de möten vi har med människor vi aldrig träffat förut. Men hur kan jag använda mig av samma inställning mot de som finns i min omgivning varje dag? Mina kollegor till exempel! Jag känner mina kollegor bra, eller? Jag vet vad deras sambo, katt eller barn heter, vilken träningsform de gillar och vad deras favoritmat är. Och lite mer såklart. Men listan över vad jag faktiskt INTE vet om mina kollegor som jag så ofta träffar – den kan bli lång.
Genom att aktivt välja att lägga den där lilla extra tiden på att faktiskt lära känna en arbetskamrat på ett i alla fall lite personligare plan, tror jag att jag kommer få större förståelse för dennes känslor. I ett längre perspektiv kanske det också hjälper mig att på ett enklare sätt kunna hantera alla de situationer vi tillsammans kommer att hamna i på jobbet – svåra som roliga.
Jag vill kunna se dig för den du är, med ett öppet sinne för dina känslor just idag. Låt mig betona att: jag VILL. Det betyder inte alltid att jag GÖR. Ibland är det jag som har en dålig dag – tålamodet är kort och energin är inte på topp.
Då försöker jag påminna mig själv om att: Jag ser dig för att jag vill se dig, jag hör dig för att jag vill höra dig och mest av allt respekterar jag dig för den du är.
Vad är det värsta som kan hända?
Det minsta vi kan göra är i alla fall att testa, för vem vet vad det kan leda till? Vänskap? Perspektiv? En framtida samarbetspartner? En potentiell kund? Eller kanske bara ett möte med en främling som precis fick din dag att kännas snäppet bättre!
Community
Gillar du - precis som vi - idéer, företagande och att träffa inspirerande människor? Bli en del av vår community!